Ulf Gran

Mercuriusteaterns grundare berättar om sig själv: Jag var alltid inställd på att bli teaterregissör. Men tog lång tid på mig för att komma fram till mitt sätt att utöva yrket. Inte på institutionella eller kommersiella teatrar.

 

.

Jag var lärare, gjorde skolteater. På 60-talet regisserade jag på Lunds studentteater bl a egna f d skolelever, av vilka några också följde med ”ut” i Teatersällskapet Proteus, bildat 1965 som ”ambulerande studentteater”. Avsikten var nämligen att uppsöka publik – alla sorters – där den befann sig. Det svåruttalade namnet anspelade på den bara halvkände gudens förmåga att förvandla sig; vi förvandlade oss efter lokal och publik.

  Gruppen blev professionell genom praxis, internutbildning, och tillskott av utbildade. 1981 hade den blivit onödigt stor. Kärnan av den fortsatte som Mercuriusteatern. Namnet valt därför att Mercurius beskyddar handel (vi sålde våra föreställningar, hade mycket begränsade anslag).  Mercurius är också budbäraren mellan idéer och människor, en tjänande gud.

  Det ”uppsökande” idealet fanns kvar, vi hade aldrig någon egen teaterlokal utan bereste hela Sydsverige. Men för att lättare kunna återkomma till en viss publik försökte vi koncentrera oss på några områden och blev efter en lång prövotid som grupp länsteater i Skaraborg, 1988. Då hade Mercuriusteatern och dess föregångare 103 produktioner bakom sig.

  Jag var teaterchef i bara 2 år. Det närmaste skälet torde vara att jag inte ville eller kunde underordna mig ”politiska” krav t ex på att vi i stället för att ha egen repertoar skulle spela kända pjäser.

  På gamla dagar har jag (2005) ställt mig på noll igen, med studentgruppen Teater Lombroso. Namnet är ett skämt, men jag kan renodla mitt mest asketiska teaterideal: att arbeta med text och skådespelare, i vilken lokal som helst, mycket nära publiken, nästan utan apparatur. Aktuell är en Kafka-dramatisering, Kafkas apa. Mer info hittar du på www.teaterlombroso.se